Alla som lider av luftburen nöt- eller jordnötsallergi har säkert råkat ut för det mer än en gång - att någon hånskrattar åt allergin. För Hannah Roth hände det när hon skulle flyga med SAS. Det fick till följd att en passagerare framför henne faktiskt öppnade en jordnötspåse och att Hannah Roth fick rädda sitt eget liv.

Lyssna!
Hanna Roth berättar om händelsen i Sveriges radio P4 Örebro

Efter händelsen skrev Hanna Roth ett långt brev till SAS, där hon beskriver händelsen. Hon berättar att personalen på flygplatsen i Paris inte tog hennes problem på tillräckligt allvar och vägrade att be folk att låta bli att äta nötter. Hon berättar också hur hon var tvungen att sitta ensam mellan två okända män ombord på flygplanet, rädd för att kvävas till döds, trots att hennes kompis som visste hur adrenalinsprutan fungerar satt på annat håll i planet.

Hon har fått ett svar från SAS, men knappast något löfte om förbättringar.

Här är hela Hanna Roths brev till SAS:

Hej SAS!

 

Jag känner mig kränkt, diskriminerad och totalt utmattad. Trots det är jag otroligt glad att jag lever. Varför då? Jo, det ska jag berätta.

 

Jag har sedan många år tillbaka, en allvarlig luftburen jordnötsallergi. Så det är svårt för mig att vistas på bland annat offentliga platser, och då även såklart flygplan. Att flyga är det värsta jag vet, då jag är livrädd att någon ska äta jordnötter ombord och att jag ska bli så svårt sjuk att jag faktiskt i värsta fall dör. Jag, och andra allergiker, kan vid en allergichock drabbas av en anafylaktisk chock. Vilket ofta kan sluta i en mardröm.

 

Jag hade innan den här resan, aldrig flugit med er innan, endast med andra flygbolag. Det hade funkat bra, men jag bokade resan via Ving denna gång och då kom ni upp som förslag på flygbolag. Det är varför det blev så att jag flög med er denna gång.

 

Samma dag som jag bokade flyget, så ringde jag till er för att kolla om ni sålde jordnötter ombord, eller andra nötter. Och hur ni gjorde för att allergiker skulle känna sig trygga innan, under och efter sin resa. Det var inga problem med utrop och information innan flygningen, berättade ni, och det fick mig att känna mig lugnare.

 

Någon vecka inpå resan tog jag åter igen kontakt med er via chatten, för att se att inte bara Ving, utan även ni på SAS, visste om min luftburna allergi. Men han som jag pratade med kändes inte speciellt engagerad i min fråga, och sa att det var Ving som ordnade med det. (Trots att ving sa tvärtom, eftersom att SAS skötte flygningen) Men jag kontaktade Ving som hjälpte mig vidare.

När jag går på ett flygplan är det viktigt att alla passagerare redan vet när de kommer ombord på flyget att de absolut inte får äta jordnötter. Så nu ska jag berätta om flygresan till Paris, den 14/11 (i fredags).

 

När jag kom till flygplatsen, ca 4 timmar innan avgång, tog jag direkt kontakt med SAS personal jag hittade vid infodisken. De berättade att jag skulle prata med personalen vid gaten som skulle göra utrop. Så jag väntade tills det var dags för boardingtime. När det var ca 1 h innan avgång, hade personalen vid gaten kommit och jag tog kontakt med honom. Han jobbade på SAS och var allt förutom trevlig och hjälpsam.

 

Jag berättade om mitt problem, och bad honom egentligen bara att ropa ut om min allergi, så alla skulle få veta det innan de gick ombord. Men han sa klart och tydligt att ”det inte var hans uppgift och att han inte hade tillåtelse”. Men tillslut lyckades jag övertala honom att göra det. Efter några tårar som bevisade min rädsla (och min allergi?) Men han påpekade klart och tydligt att det ”gick för den här gången endast” egentligen skulle han inte hjälpa mig. Trots att jag berättade att det var på liv och död. Utan överdrivt. Liv och död.

 

Så flygresan dit gick alltså bra utan några otäcka händelser, personalen ombord var mycket trevliga och ropade ut flera gånger så alla visste om min allergi. Ingen åt som tur var jordnötter, och kabinpersonalen sålde inga nötter alls. Tryggt och skönt som det ska vara.

 

MEN, hemresan till Sverige från Paris blev fruktansvärd. Den var i måndags, den 17/11. Problemet började resan på flygplatsen. Personalen vid gaten och SAS infodisk vid vår gate vägrade även dom att ropa ut, och sa att personalen ombord skulle fixa det senare.

 

Jag förklarade att det är mycket viktigt att det ropas ut innan så inte folk hinner öppna jordnötspåsar eller andra produkter med jordnötter ombord innan de hunnit ropa ut. Men de totalvägrade. Hur nu det kan vara så svårt? Det enda jag bad personalen om var att berätta om min allergi. Men de förklarade på engelska (då de var anställda från Frankrike tror jag) att det inte fungerade så, och det var bara för mig att acceptera. Efter en lång stunds försök av övertalning, gav jag mig och höll tummarna att dom faktiskt skulle göra det så snabbt som möjligt på flyget. Men, riktigt den turen hade jag inte.

 

Direkt när jag gick ombord pratade jag med kabinpersonalen, och sa att de behövde ropa ut snarast möjligt om jordnötsförbudet, jag förklarade vad som kunde hända om någon hann börja äta jordnötter, och de kändes förstående. De sa att det skulle göra det så fort alla hade kommit in och satt sig. Så jag satte mig längst ner i planet, på min plats, och höll tummarna. Men det dröjde inte många minuter innan jag hann känna en reaktion. Tjejen framför mig i flygplanet öppnar en påse jordnötter. Då skulle vi precis lyfta och jag fick panik och kände att det började svullna i halsen.

 

Jag kastade mig iväg till närmaste ”utgång”, men självklart kunde jag inte ta mig ut då vi strax skulle lyfta. Så en trevlig tjej som jobbade ombord tog hand om mig och gav mig vatten och frågade hur hon kunde hjälpa mig. Jag tog 13 (!!!) akuttabletter (Betapred) i förebyggande syfte, och fick stå med kabinpersonalen långt ifrån den platsen det hade hänt, tills vi skulle lyfta.

 

Personalen ombord var väldigt snälla just då och tog hand om mig eftersom att jag hade drabbats av total panik. (Inte så konstigt när man ska flyga i 2-3 timmar och inte vet om man ska överleva, då risken är stor att halsen faktiskt kan svullna igen).

 

Sedan var de tvungen att lyfta, så de bad mig sätta mig på samma plats, men det vägrade jag, eftersom att luften där absolut inte var bra för mig. Då var det bara att bestämma sig: Antingen skulle jag hoppa av, och stanna i Paris. Men det fungerade ju inte, jag behövde hem (såklart). Så jag fick ta det andra alternativet, att faktiskt chansa och vara kvar på flygplanet som i detta fall kunde ta mitt liv. Jag valde det, det kanske låter sjukt, men jag ville inte låta något sånt här förstöra min resa hem.

 

Jag ville försöka ta mig hem. Och hur lätt är det dessutom att hitta boende bara sådär i Paris sent på kvällen? Inte alls.

 

Jag frågade om jag fick sitta på ett annat ställe i flygplanet, och då ordna så att min kompis kunde byta med någon och sitta bredvid mig då han kan mina adrenalinsprutor - om jag skulle behövt ta dom ombord. (De som kan rädda mitt liv).

 

Men de hade dom inte tid med. Så jag fick sitta ensam, mellan två främmande män, och gråta mig förtvivlat av panik in i lyftningen.

 

I 2½ timme, satt jag och var livrädd. För att jag inte visste hur det skulle gå. Men för varje minut som gick kände jag att jag skulle klara hemresan, och att halsen inte skulle svälla.

 

Nu hade jag tur, och troligtvis var det på grund av att mina tabletter gick in i kroppen snabbt och kunde hjälpa mig, och att ventilationen var så pass bra i flygplanet så att luften snabbt blev utbytt. Men mest tur var det nog. Jag klarade mig med kli i halsen, huvudvärk och lite utslag, Men det hade som sagt kunnat gå så mycket värre verkligen.

 

Helt enkelt. Det här hade aldrig hänt om ni ändrade era sjuka regler. För det första så kräver jag att ni måste ändra reglerna vid utropet vid gaten, då all er personal (både på dit och hemresan) sa att det inte var deras jobb att ropa ut om allergin och nötförbudet. Hur kan det inte vara det? Det borde vara bland de viktigaste ni kan göra.

 

För det andra borde er personal vara mer utbildade om vad som faktiskt kan hända vid en allergichock och hur de ska reagera. En i kabinpersonalen påväg hem, sa något i stil med att ”Men om du behöver ta din spruta om det svullnar i halsen, då mår du väl bra sen?” Det är helt fel. Efter att man tagit en adrenalinspruta, måste man snabbt in på sjukhus med vidare intensivvård, då det kan svullna igen på en gång, åter en gång.

 

SAS, Det här gäller liv och död. Jag är glad att jag lever, men skulle önska att ni tog min berättelse på allvar och inser vad som hade kunnat hända. Nej, jag önskar inte, jag kräver att ni ser över detta och gör någon slags förändring. Ska det behöva gå så långt att någon faktiskt dör ombord pga en allergichock?

 

Nu hade jag tur, men det hade kunnat gå väldigt illa. Jag hoppas ni orkar läsa igenom och förstår vad erat ansvar ligger i det här, och hur små ändringar och justeringar i era regler eller vad det nu är, kan göra så otroligt mycket.

 

Jag vill ändå ge Cred till kabinpersonalen ombord på resan dit och hem, som tog hand om mig på bästa sätt och tittade till mig ofta under resan. Tack till er.

 

För att tillägga, kan jag berätta att det nu gått mer än 2 dygn sedan vi landade hemma i Sverige – och jag är fortfarande inte helt återställd. Igår (tisdags) låg jag däckad hela dagen i sängen med fruktansvärd huvudvärk av tabletterna och allergireaktionen, och inte förens idag kunde jag gå till skolan igen. Men jag har varit tom på energi och känt mig svag och trött. Det är inte konstigt efter att man har fått tagit 13 tabletter, fullproppade med kortison. Hade jag behövt tagit adrenalinsprutorna hade det enda alternativet varit nödlandning, eller att hoppas på det bästa, att sprutorna skulle fungera. Men det är inte alltid de gör det, speciellt inte när man är kvar i samma miljö som man blev sjuk i.

 

Jag vill ha svar från er, och märka skillnad. För det här ska inte behöva hända. Jag ska flyga till Gran Canaria om en månad, men jag är livrädd för att det här ska hända igen, och att jag då inte ska ha den här turen som jag faktiskt hade nu.

 

Hälsningar

Hanna Roth

Här är SAS korta svar:

Hej Hanna!

 

Tack för ditt brev.

 

Jag beklagar det inträffade och de olägenheter och besvär du drabbades av vid din resa till och från Paris.

 

Vi har en policy som gäller ombord på alla våra flyg. Vid allergi mot bland annat jordnötter har vi på vår hemsida information under ”Allt om resan” samt ”Allergier” hur vi kan hjälpa till att underlätta resan. Där nämner vi att vår rekommendation är att kontakta vår kabinpersonal som gör en relevant annonsering innan start i samarbete med resenären.

 

Trots att vi valt bort all servering av jordnötter finns det alltid risk för spår av jordnötter då våra leverantörer använder sig av jordnötter i sina kök. Det finns också alltid en risk att någon passagerare har ätit jordnötter innan flygningen eller har med sig jordnötter ombord även om vi ber passagerare att inte öppna sina jordnötspåsar.

 

Det du skriver i ditt brev har jag informerat vidare till berörda ansvariga som arbetar med våra rutiner och aktuell policy.

 

Det är vår förhoppning att kommande resor blir enbart positiva när du åter väljer att resa med oss.

Vi önskar dig varmt välkommen åter!

 

Med vänlig hälsning

 

Elisabeth Pierong
SAS Customer Care Team

Foto: Privat / SAS