Edna Cedervall har luftburen nötallergi. När hon var yngre trodde hon att hon var odödlig och lät bli att berätta om allergin för människor i närheten. Det gör hon inte längre. Hon blir ledsen när hon får höra att nötallergiker borde stanna hemma i stället för att flyga.
Vem är du?
Jag är 31 år, nygift, bor på Södermalm och jobbar som Public Affairs-ansvarig för ICA-koncernen.
Berätta om din nötallergi!
Jag är allergisk mot alla nötter. Äter jag nötter så dör jag utan medicin. Det trodde jag inte på när jag var yngre men efter att jag fått i mig nötter av misstag och varit med om att kvävas till medvetslöshet så har jag lärt mig att ta allergin på allvar. Jag har även luftburen allergi som går igång om det äts mycket jordnötter som dammar runt mig. Då mår jag illa, blir snuvig och får tungt att andas.
Känner dina vänner, kollegor, släktingar och andra personer i din närhet till din nötallergi?
När jag var yngre trodde jag att jag var lika odödlig som alla tonåringar och jag kände mig krånglig om jag berättade, så min omgivning förstod inte hur allvarlig min allergi är. Numera berättar jag alltid.
Hur påverkar nötallergin din vardag?
Det är nog svårt att förstå för någon som inte är allergisk. Att handla mat är tidsödande eftersom vi måste läsa alla ingredienslistor, jag kan aldrig räkna med att hitta mat på jobbresor ens i Sverige, jag måste ha med mina Epipen överallt och se till att de aldrig blir för varma eller för kalla (knepigt på vintern i Sverige och i värmen utomlands), jag måste kunna de latinska namnen för alla nötter för att veta om innehållet i tex ett myggstift eller solskydd är OK, jag kan inte skaka hand på ett jobbmingel där det står skålar med jordnötter framme, osv.
Det är påfrestande att alltid vara den jobbiga som frågar hur maten är tillagad, både på restaurang och om jag blir bjuden på middag hos nya vänner. Det känns som att jag alltid står i tacksamhetsskuld till människor runt mig eftersom jag måste fråga om mat eller tom be dem att inte äta jordnötter intill mig. Jag vill bara vara vanlig och inte behöva be främlingar om något.
Hur brukar du hantera restaurangbesök?
Jag frågar alltid hur de hanterar nötter i köket. Jag förväntar mig inga garantier men jag äter bara om personalen verkar förstå och ta mig på allvar. Vissa restauranger, som Ljunggrens, kan berätta precis hur de gör för att undvika att nötter hamnar där de inte ska vara. Men de flesta restauranger har ingen plan för nötter och då är det inte värt att riskera livet för en lunch. Är jag på resa eller konferens har jag alltid med mig någon egen nödlösning ifall det inte går att få tag på mat.
Hur brukar du hantera kollektivtrafik, biobesök och restaurangbesök? Är du orolig för att det ska gömma sig nötter lite varstans?
Det är så tråkigt att gå på bio/konsert/buss och hamna bredvid ett sällskap som äter nötter. Det är inte livsfarligt men jag mår väldigt dåligt, ungefär som att vara riktigt förkyld och kräksjuk. Men det är heller inte så roligt att vara jobbig och be folk att inte äta nötter intill. Om jag kan så flyttar jag mig hellre. Bäst är när det inte säljs nötter, då blir det bara någon enstaka som har med sig egna och då kan jag flytta mig.
Om du måste be folk att avstå från nötter, hur brukar de reagera?
På flyget måste jag ju be, och då har jag blivit utskälld många gånger av personal som sagt att nötallergiker borde stanna hemma. Det gör mig väldigt ledsen.
Vad är det svåraste med nötallergi?
Att nötter finns på oväntade ställen. Bekanta utgår ofta från att jag kan äta allt på en meny som det inte uttryckligen står innehåller nötter. Men nötter finns i tomatsås, salladsdressing, vanligt färglatt strössel, caféers kaffeblandningar, chips, osv. Dessutom är det många företag som slarvar med nöthantering i fabriker och därför står det ”kan innehålla spår av nötter” på allt möjligt i butiken. Nötterna finns överallt och människor är ibland oförsiktiga och oförstående. Det blir en ständig oro.
Vad är det absolut bästa tipset till den som vill bidra till ett drägligare liv för personer med nötallergi?
Att inte äta nötter på platser där andra är tvungna att vara, som flyg eller buss. Och de här skålarna med jordnötter som äts på barer och caféer - snälla beställ inte in dem utan att fråga dem som sitter intill. De flesta är omtänksamma - jag blir så glad när kollegorna kollat att jag kan äta på konferensen eller om någon i mitt sällskap på restaurang frågar personalen om nötter innan jag hunnit göra det - men vissa förstår fortfarande inte att det som är godis för dem är dödligt för andra.
Läs fler berättelser